Onsdag, å jag slänger in en Novell!

Du är hela mitt liv.

Ina visste att hon såg ut som ett bombnedslag i de nya kläderna. Plaggen satt som ett fodral och framhävde hennes former. Dieten hade verkligen gjort susen. De sex kilona som hon tappat saknade hon inte. Om hon hade tvekat framför spegeln i provhytten kunde hon kasta de farhågorna åt sidan nu. Mattias blick borrade sig in i hennes och allt hon såg var kärlek och åtrå. Han behövde inte säga något, alla ord var överflödiga, men ändå värmde det hennes hjärta när hon hörde:
 - Ina, stanna hos mig, var min för evigt.
Han behövde inte be henne. Hon var fast. Så snart han hade börjat använda smeknamnen krävde hon att alla i omgivningen skulle kalla henne så, istället för det gamla tråkiga Ina. Nu var det bara hennes gamla föräldrar som envisades med att benämna henne vid dopnamnet. Det var som om hon genomgått en personlighetsförändring i samband med namnbytet. Borta var de trista gamla jeansen och de säckiga tröjorna hon brukade gå omkring med. Nu var det tajta leggings och urringade toppar som gällde och lite strassbijouterier som piggade upp det hela. Hon lät blicken svepa över Mattias. Han var verkligen stilig. Han bar samma kläder ikväll som de han bar på fotot på hennes bakgrundsbild. Den svartvita koftan fångade upp färgen i hans ögon och gjorde dem glittriga och nästan onaturligt mörka. Den blicken var det första hon såg på kvällen när hon somnade och det första som mötte hennes blick då hon vaknade på morgonen. Det fick henne att känna sig som den mest älskade kvinnan i världen. Det var bara synd att de inte kunde träffas så ofta., men än så länge nöjde hon sig med småsmulorna och hade stora förhoppningar om framtiden. Alla hennes vänner avrådde henne för att hysa en så stor kärlek som hon gjorde till Mattias. De sa att det inte var nyttigt, att hon borde se sig om efter andra. De var inte kloka. Precis som om det fanns någon man på jorden som kunde mäta sig med Mattias.

Hon minns så väl första gången de träffades. Hon var med sina vänner på skolan. Hon vart väldigt nyfiken eftersom han som strålade om sig. Men efter det att hon fick syn på Mattias var de som om tacka ja till andra killar, bara var nå hon sa för att inte höra tjatet. Det var kärlek vid första ögonkastet. Hon blev trollbunden. Aldrig förr hade någon man fått henne att känna sig så sedd, trygg och uppskattad. Sen den dagen fanns ingen annan i hennes tankar, eller kanske jo ibland. Efter att hennes bästa vän Fia kallat honom för en massa saker hade hon ingen lust att umgås med henne mer. Att de andra vänner delade Fias åsikt blev tydligare ju längre tiden gick. Hon hörde viskningar och spridda kommentarer. Till slut lockade inte sällskapet henne längre. Hon slutade höra av sig till henne och så småningom gav de upp sina kontaktförsök. Det var lika skönt det. Då kunde hon koncentrera sig bara på Mattias. Så fort hon fick en chans att träffa honom ställde hon in allt annat. Hon till och med hade sjukskrivit sig för att inte missa ett möte med honom, men det var det värt. Varje sekund med honom var dyrbar. Att lärarna börjat knorra lade hon inte så stor vikt vid. Det fanns ingen stor risk att hon skulle bli avstängd. Det var det så många andra som gjorde och hon hade inte så dyra vanor. Dessutom kunde Mattias försörja henne. Han var en underbar människa och spred alltid mkt kärlek. Så hon behövde inte pengar för att överleva. Det kunde till och med vissa av henne så kallade vänner erkänna. Egentligen trodde Ina att Fia och de övriga i gänget var avundsjuka på henne.

Hon visste vilken effekt Mattias hade på kvinnorna. Det hade hon upplevt vid ett flertal tillfällen. Som till exempel den gången de var på semester och den där simpla bruden Fia kastat sig om halsen på honom i ett obevakat ögonblick. Som den gentleman han var redade han ut situationen på ett föredömligt sätt utan att förnedra den kärleks galna kvinnan som fortfarande tittade efter honom med stjärneögon när han lösgjort sig med några tröstens ord och gått därifrån. Det bevisade verkligen vilken varm och kärleksfull man han var. Hon hade aldrig hört honom prata illa om någon, eller kanske lite men de vart som alltid på skoj. Istället försökte han alltid framhäva människors goda sidor. Ingen hon hittills träffat hade kommit i närheten av Mattias höga ideal, han kanske var den mogna personen som Ina alltid tittat efter. Han stödde människor i fattiga länder och fanns gärna där tillhands om någon mådde dåligt. Hon blev glad när hon fick vetskap om att han älskar sina vänner.

Hon uppskattade att han var så generös, men det gladde henne också att han visade en sån gränslös kärlek till henne som hon inte ens visste fanns. Hon längtade redan till den dagen hon skulle skänka honom en liten mini-Mattias eller en liten gullig-Ina. Hon hoppades att den dagen skulle komma någon gång, men inte så snart. Den biologiska klockan hade tickat på ett bra tag nu. Hennes mamma tjatade ständigt om att hålla kärleken vid liv. Som om inte Inas tillvaro och kamp var nog. Fast de började bli lite större nu och Inas mamma längtade säkert efter att se sin dotter lycklig länge som hon kunde få se växa upp tillsammans med den hennes dotter älskade. Ina längtade också, men så länge hon hade Mattias att slösa sin kärlek på kunde det räcka en evighet nästan. Men här satt hon och drömde sig bort, när han nu äntligen var hos henne. Hon följde de fina linjerna som kantade hans ögon, den markerade hakan, det bländande leendet och hon smälte när hon hörde orden;
- Vill du bli min, vara hos mig alltid, säj ja så gör du mig lycklig.
- Ja, ja det vet du att jag vill, viskade hon.
Hennes ögon fylldes med tårar av lycka. Det kändes som ett frieri.
- Kan jag lita på ditt svar?
 - Så klart du kan!
- Jag lovar att vara dig trogen.
- Det hoppas jag… Ina snöt sig.
Ännu hade hon en stund kvar med Mattias. Hon njöt i fulla drag, men snart var träffen slut. Mattias vinkade adjö, gav henne en sista kyss och försvann ur hennes blickfång. En tomhet fyllde henne, hon längtade redan till nästa gång de skulle ses. Hon sträckte sig efter fjärrkontrollen och stängde av teven innan nyhetsreportern skulle bryta magin. Hon tummade turnéprogrammet. Nästa gång han skulla komma till henne igen. Kanske skulle hon kunna ta ledigt och bara vara med honom. Stå i mitt emot honom igen och bara njuta av att han bara var hennes. Det sista hon gjorde den kvällen var att kyssa bakgrundsbilden på datorn bredvid sängen, det han signerat med sin autograf vid ett av de lyckliga tillfällen hon trängt sig fram till honom vid ett av deras underbara ögonblick. Hon somnade med ett leende på läpparna. I drömmen hörde hon honom säga:
- ”Ina, min älskling, jag är bara din...Din för evigt, ända tills den dagen du lämnar mig o går....”